Något både jag och sambon lider av är att vi inte har så mycket att göra tillsammans. Han tycker mina intressen är tråkiga (och jag vill ju dessutom inte spela med honom) medan jag tycker att de gemensamma aktiviteterna han förslår låter ganska ointressanta. I och med att det är han som föreslår saker vi skulle kunna göra tillsammans känner jag mig tråkig när jag avvisar förslagen, som om jag bara säger nej till allting. Saker jag kommer på att göra tillsammans är att titta på film och TV-serier, laga mat tillsammans, gå på promenad, gå på café, läsa tillsammans på café, gå ut och äta och bjuda hem folk på fika och middag. Saker han kommer på är att spela musikinstrument, byggprojekt av olika slag, segla, rida och kroki. Ganska olika saker.
Jag tycker det är bra att han olika intressen och vill sätta igång olika projekt, men samtidigt vill jag helst inte vara med på dem själv. Om det vore något jag var intresserad av skulle det ju vara roligt, men oftast är det saker jag inte känner för eller som jag rent av tycker är tråkiga eller känner olust inför. Dessutom vore det ju bra ifall han hade någon hobby för när jag är upptagen. Hans sätt att ifrågasätta mina intressen ökar dessutom på känslan av att jag är tråkig och som att det är mitt fel att vi inte har roliga saker att göra tillsammans.
Ibland brukar vi fråga oss vad andra par gör tillsammans, vad har de för gemensamma intressen och aktiviteter. När man har barn kan jag tänka mig att mycket bara handlar om att få vardagen att gå runt och att eventuella aktiviteter har barnets intressen i centrum. Men vad gör man innan man får barn? Dessutom hoppas jag att det går att ha intressen även när man har barn, även om livet har fått andra prioriteringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar