Så här sitter jag i min nya, alldeles egna lägenhet. Ingen som drar i mig, jag får bestämma själv vad jag ska göra, en chans att få tid att tänka. Så underbart gott om plats. Men ensamt. Tyst. Kallt.
Var det det här jag ville ha? Än finns det möjlighet att ändra sig, men inte hur länge som helst.
Varför är det så svårt att veta vad jag vill? Varför ska jag alltid gå runt och vela och inte kunna bestämma mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar