Vi satt på ett trädgårdscafé nära Plac Nowy i de judiska kvarteren i Krakow. Vännerna påpekade att det inte märks någon skillnad på oss mot när vi var tillsammans, att vi uppför oss på samma sätt. På ett sätt stämmer det lite. Vi umgås fortfarande mycket, har haft sex till och med sedan jag flyttade ut. Samtidigt tycker jag det är jobbigt att andra vet om hur vår relation är. Jag vill inte att andra ska se oss hålla hand, kyssas, ligga och kramas. Han ifrågasatte det och undrade vem som bestämmer vad som är normalt och ville veta varför jag känner så.
En av vännerna undrade varför vi inte är tillsammans och Johan svarar "Brist på känslor". Det låter som om jag är känslokall och inte har några känslor och jag protesterar. "Känslor för andra" svarar han då och det kan jag väl inte säga så mycket om. Fast samtidigt tycker jag inte om att han är så öppen för andra om hur jag känner. Visst är det något som påverkar honom också och jag kan förstå att han behöver anförtro sig, men det känns ändå som om det är min angelägenhet. Sättet man pratar om det spelar också roll.
Vännen frågar om vi tror att vi kommer bli tillsammans igen. Jag svarar att jag inte vet. Johan säger nej. Under hela samtalet har jag haft svårt att hålla gråten tillbaka. Vill inte börja gråta där, tillsammans med dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar