Att vänta på någon

Vi har precis köpt nya köksstolar åt mig på Ikea och jag frågar om inte han också ska ha nya stolar.
-  Jag vet inte... Kanske jag borde, men det är som om jag väntar på att någon ska flytta in.
-  På mig?
-  Ja... eller någon annan.
Jag känner mig som värsta svikaren som övergav honom. Och ledsen för hans skull att han verkar vara så beroende av någon annan.

På kvällen, några stolbyggen, sex och ett bad senare börjar jag känna att det är lite frustrerande att han är där. Klockan börjar närma sig 22 och han sitter vid min dator och hindrar mig från att göra det jag vill göra. Min tanke var att jag skulle hinna skriva lite ikväll, men det verkar inte bli tid för det ikväll heller. Det känns återigen som om jag inte får tid för mig själv. Att bara få sitta själv och inte göra något särskilt, läsa lite bloggar, titta på något TV-program och chatta är värt mycket för mig.

Jag ber honom gå hem, försöker förklara att det börjar bli sent och jag har saker jag behöver göra innan jag ska sova. Han sitter kvar. Efter ett tag reser han på sig och går ut mot hallen och jag tror att han ska gå. Men istället försvinner han in i sovrummet och lägger sig där och vill prata. Vi ligger där tillsammans ett tag och jag säger återigen att jag vill vara ensam. Så småningom hör jag på hans andetag att han håller på att somna och jag är tillbaka där jag varit så många gånger förut... Att vänta på att han ska somna så att jag kan få gå upp och göra det jag vill. När jag reser på mig vaknar han till och frågar vad som händer och jag säger samma sak igen. Han frågar vad jag ska göra och jag blir irriterad och fräser till, för det känns som om jag redan förklarat så många gånger.

Någon timme senare är det läggdags och jag kryper ner i sängen bredvid honom och han lägger armen runt mig. Den trötthet jag kände en timme tidigare är försvunnen, men efter ett tag lyckas jag somna.