Han ligger och sover på min soffa och jag undrar när han tänker gå hem. Jag har redan föreslagit att om han ska sova så borde han göra det hemma. När vi pratade tidigare om vad jag har för planer ikväll och hur länge han är välkommen att stanna sa jag till efter maten. Nu har vi ätit för flera timmar sedan.
Jag känner mig lite påpassad, före idag hade jag trott att jag har kontroll över när han kommer hit. Nu sätter han sig vid min dator utan att jag kontroll över det, där jag kanske har privata konversationer eller denna blogg uppe. Det känns som om jag måste se mig över axeln hemma hos mig själv. Jag får inte använda hans dator utan att fråga om lov, men han kan låna min dator utan att fråga och vill ibland inte ens ge tillbaka den när jag ber om det. En gång påpekade jag skillnaden och han höll med om att det egentligen var fel. Fast det är så fortfarande. Skulle jag säga något, hindra honom från att se saker skulle det verka som om jag ville dölja något.
Vi pratade lite under middagen om hur jag vill ses och vi kunde konstatera att jag vill ses mer sällan. Han sa att han funderat på att vänta på att jag hör av mig, men då skulle det väl dröja veckor trodde han. Jag svarade att det skulle ta längre tid än när han tar initiativ till att ses, men inte så länge. På sistone har jag, trots att jag bor själv, kännt lite som att jag inte hinner med mig själv och det jag vill göra. Veckan innan resan träffades vi en hel del. Sen var resan intensivt umgänge. Så nu när jag kommit hem vill jag vara själv lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar