Sa jag “med mer distans” igår? Jag blev nog mer påverkad än jag trodde av Alex avslöjande igår, om man nu kan kalla det ett avslöjande. Det är nog i alla fall det närmast han kommer komma att erkänna sina känslor för mig så för en gångs skull väljer jag att övertolka honom istället för att vifta bort och tänka att jag nog inbillar mig. Även om det inte längre är något jag vill blir jag ledsen när jag tänker på det. Ledsen över den förlorade chans detta var, över vad som kanske hade kunnat varit, ledsen att vi båda två gått på var sitt håll och känt på detta sätt utan att gå vidare. Samtidigt säger han att åldersskillnaden är för stor. Kanske har han alltid sett den mer som ett hinder än vad jag har och därför inte försökt bygga vidare på känslorna. Kanske är det bara en ursäkt nu när han vet hur jag känner inför Brian.
Nu är det inte längre något jag vill ska hända utan har mina tankar på annat ställe istället, men jag känner ändå en sorts besvikelse. Jag undrar ifall jag borde ha gjort något mer, men samtidigt var det han som drog sig undan. Efter midsommarafton tycker jag att bollen låg hos honom. Men det var då han istället blev ännu mer tillbakadragen och tyst, så pass att han till och med sa åt oss att inte kontakta honom. Kanske var det bara dåligt humör, men nu kan jag inte låta bli att undra ifall det har med detta att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar