Idag är jag sjuk och hemma från jobbet. Lite för sjuk för att gå till jobbet egentligen, för då är jag en sån som folk tycker borde ha stannat hemma så jag inte smittar folk, men samtidigt lite för frisk för att vara hemma eftersom jag ändå är ganska pigg.
Min pappa brukar klaga på att folk som är sjuka på hans företag jobbar nästan hela dagen för att sen gå gå hem och använda dagens sista timme som karens så de får full sjukersättning redan dagen efter och inte behöver gå en hel dag utan lön.
Igår gjorde jag samma sak, så på ett sätt får jag lite dåligt samvete. Samtidigt borde jag kanske inte gått till jobbet alls igår. Sen i måndags har jag tänkt att jag borde stanna hemma. Både måndag kväll och tisdag kväll spenderades i sängen och jag kände mig ganska dålig, men morgonen efter var jag ändå ganska pigg och gick till jobbet med någon sorts ambition att hinna så mycket som möjligt innan jag blev för sjuk.
Hur som helst planerade jag att jobba undan en del grejer, hålla ett möte jag hade kallat till och sen gå hem så fort mötet var över. Sen tänkte jag att jag snabbt kunde fixa en grej till som varit beroende av mötet och stannade till 15 istället. Nu hann jag inte det på bara trettio minuter. Egentligen hade jag kunnat stanna lite längre, men ville inte, för då hade det blivit lite mer som det pappa brukar klaga över, att jag verkligen går hem pyttelite för tidigt istället för att bara flexa ut eller stanna tiden ut. Att stanna hela eftermiddagen hade ju å andra sidan inneburit förlorad lön hela torsdagen… Lite själviskt kanske, men jag offrade mig ju som ens kom in på jobbet på onsdagen för att det fanns saker jag måste göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar