När vi bjöd in Brian att vara med oss på skype undrade jag lite oroligt ifall jag och Alex någonsin igen skulle få chans att vara ensamma igen. Vi spelade redan aldrig bara vi två, Brian var alltid med. Skillnaden mot förut var att tidigare hade vi spelat alla tre tillsammans, men Alex och jag hade varit ensamma på skype. I alla fall ibland, för han kände inte alltid för att prata.
Sen vände det. Det var ungefär här som Alex gick in i sin tillbakadragna fas när han dels inte mådde bra, dels var allmänt sur och inte ville vara med oss. Nu blev det istället Brian och jag som oftast spelade tillsammans, utan Alex. När Alex under sommaren slutade spela med oss helt startade vi nya karaktärer att spela tillsammans bara vi två, som inte var beroende av Alex.
I september blev Alex mer som "vanligt" igen och ville börja spela igen och äntligen spelade vi de karaktärer vi hade skapat för så många månader sedan utan att komma någon vart med och som jag nästan gett upp hoppet om. Men fortfarande känner jag mig närmare Brian än Alex och många kvällar har det varit bara Brian och jag på skype, för att Alex inte kännt för det.
Från att ha pratat bara med Alex på skype drar jag mig nu för att fråga bara honom ifall han vill prata. Jag vet inte längre vad jag ska säga till honom, varken där eller i text. Det är svårt att föra en konversation med honom för han ger inte så mycket tillbaka. Ibland tänker jag att det är mig det är fel på, att jag skriver så tråkiga saker. Men andra kan jag prata med, så det ligger kanske inte hos mig. Eller så är det kombinationen oss två. En gång tog jag upp det med honom, men då gick han i försvarsställning och frågade om jag tyckte han var tråkig. Det gör mig sorgsen att det har blivit så här, vänskapen med Alex betyder fortfarande så mycket för mig, men samtidigt vet jag inte vad jag ska göra med den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar