Idag sa vi upp lägenheterna. Typiskt mig att vänta till sista chansen att göra något, när jag kunde gjort det för några veckor sedan. Nu går jag och nojjar över att posten klantar sig med att leverera brevet på två dagar och att det istället kommer efter årsskiftet så jag får ytterligare en dubbel hyra.
Till största delen är det väl vanliga segheten som fått mig att dröja, men de senaste dagarna har jag också gått och tänkt en del på senaste årets svåra val. Nu är det jag och Mattias och jag trivs verkligen med honom. Men tankarna på Johan finns fortfarande kvar i bakgrunden. Att fira jul utan honom för första gången på många år är stort och får mig att känna vemod över allt jag har förlorat som var en naturlig del av livet för bara ett år sedan. Förra julen var vi hos hans syster. Nu vet jag inte ens om jag kommer träffa hans familj igen. Man förlorar så många saker i livet när man gör slut, saker man kanske inte ens insåg att man förlorade förrän senare.
När jag gjorde slut med min första pojkvän var det värsta att förlora hans familj. Jag var jämt med dem. På deras landställe osv. Vi var så unga när vi träffades och jag bodde i princip med dem. Det var tungt i flera år efteråt och jag kan sann dem än, trots att det var 11-12 år sedan vi gjorde slut (efter typ fyra år tillsammans). Jag har aldrig upplevt den känslan för en killes familj igen, inte ens nu efter mer än fyra år med samma. Första killens familj var helt enkelt speciell. Hoppas du inte saknar dem alltför mycket!
SvaraRaderaEgentligen är väl det stora att livet och vardagen kan förändras så plötsligt, bara för att man inte är tillsammans med samma person längre.
SvaraRaderaHans familj är en del av det, jag träffade dem oftare än min egen familj. Även om relationen inte var jättenära så var de en del av livet som försvann. Vi har setts några gånger sedan uppbrottet, men inte så mycket.
Samma sak med många av vännerna, som jag till större delen kände genom honom och som det känns svårt att ha en egen relation med numera för det var alltid vi två tillsammans med dem. Lite finns också oron där att de skulle ta parti för honom, även om jag tror att de inser att par kan bryta upp utan att man måste ta parti.