Mycket på jobbet

Kontrasten mot hur det är på jobbet nu jämfört med i våras är stor. Så mycket att göra!

Första halvåret hade jag svårt att komma in arbetet med det större projekt som tog större delen av min tid. Jag hade svårt att hitta min roll och det har jag egentligen fortfarande till viss del. När jag började där fanns redan mycket av det som skulle kunnat ligga inom mitt område färdigt. Arbetet pågår i de olika delprojekten utan att jag behöver bli särskilt inblandad. Detta har gjort att det är lite svårt att hänga med i det som händer, jag ligger liksom steget efter. 

Under senvåren gick jag in i ytterligare ett projekt och där blev min roll helt annorlunda. Inget var färdigt när jag kom med, så jag fick vara med och bygga upp det hela från grunden. Jag är med i arbetet på ett helt annat sätt, har bra koll på vad som händer i projektet och känner att jag är med och driver det hela framåt.

Samtidigt har det funnits kritik uppifrån mot hur det nya projektet drivs och man har velat lägga mer resurser på projektledningen. Projektet har hastats igenom, så vi har till stor del haft förutsättningarna emot oss. Mycket har varit odefinierat och vi fick klartecken att köra alldeles för sent jämfört med vad vi skulle ha behövt. Till viss del kan jag ibland vara rädd att det är mitt fel att det inte har styrts upp så bra som det borde ha gjorts. Å andra sidan är jag rätt ny på jobbet och har, så här i efterhand, insett att jag inte har fått den introduktion jag skulle ha kunnat behöva. Dessutom kan ju inte allting vila på mina axlar när det finns andra, mycket mer erfarna projektledare inom projektet.

En dag före jul kom min chef in på mitt rum, stängde dörren och meddelade att jag hade för mycket att göra, så jag var tvungen att sluta i ett av projekten. I och med det nya projektet är just nytt och dessutom mindre och kortare än det andra projektet så var det där jag skulle få sluta. Även om det nya projektet känns svårt att få att gå ihop är det det som har varit roligast för mig och jag blev ledsen vid tanken på att behöva ge upp det.

Trots försök att argumentera emot var han hård på att jag måste ge upp ett av projekten och jag bad då om betänketid. Tyckte det var jättejobbigt att behöva välja, men bestämde mig ändå för det nya projektet och tänkte meddela min chef det senare under dagen. Då hade han ändrat sig efter samtal med andra och hittat en annan lösning på hur jag skulle få viss avlastning av att min tilltänkta efterträdare skulle få utreda arbetssätt istället för att på så sätt förbättra förutsättningarna. Han varnade mig dock om att det skulle bli hög arbetsbelastning.

Så fick jag stanna i båda projekten och arbetet börjar hopa sig nu. I och med arbetet med det nya projektet känner jag mig mer säker i min roll i det gamla projektet också och har en hel del att göra där också, men hinner inte riktigt med, men hoppas att det ska bli lite bättre snart.

Men en sak jag tycker är lite märkligt är min chefs agerande i det hela. Först meddelar han mig ett beslut utan att alls diskutera det med mig i förväg och höra vad jag tycker. Sen meddelar han mig ett nytt beslut, även denna gång utan att egentligen diskutera med mig om hur jag ser på det. Han hade dock uppfattat första gången vi pratade om att jag inte gillade hans beslut. Sen dess har vi inte direkt diskuterat frågan. Tycker det är lite märkligt att han inte ens följer upp hur min arbetssituation är, när han för fem veckor sedan tyckte att den inte var hållbar.