Idag åkte Mattias hem tidigt, tidigt på morgonen efter sjutton dagar tillsammans. Kanske borde vi ha sett till att ses en längre period innan vi bestämde oss för att bo tillsammans, men jag tyckte det gick väldigt bra.
Jag märker att mitt beteende har ändras när jag är med honom. Datorn lockar inte på samma sätt som när jag bodde med Johan eller när jag är själv. Helt plötsligt har jag tid för en massa annat och det är trevligt att stå och fixa tillsammans i köket eller sitta i soffan och bara prata. Datorn var mer avstängd än påslagen vilket kändes bra, även om jag till viss del kände att jag inte hann med allting jag ville.
På ett sätt är jag till och med lite fascinerad över hur jag kan vara så länge med samma person, nästan dygnet runt, utan att tröttna. Inte så att jag tror att jag skulle tröttna på honom rent allmänt, utan mer att jag skulle vilja ha lite mer tid för mina egna saker. När man lever med varandra har man ju sina egna saker lite mer naturligt, men nu gjorde vi nästan hela tiden saker tillsammans.
Nu när jag har kvällen för mig själv är det lite skönt att kunna sitta här och slösurfa, skriva, titta på svt play och knarka pepparkakor, så visst behöver jag sånt också, men tiden vi haft tillsammans nu bådar gott inför ihopflyttningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar