Så försvann han igen, så tidigt att jag knappt minns när han gick upp. I början var han rädd för att störa mig men nu har han lärt sig att jag somnar om lätt. Det är snarare jag som är rädd att störa honom när han sover, eftersom han verkar mycket mer lättstörd. Å andra sidan minns jag knappt något enda tillfälle då han sovit men inte jag.
När vi blev tillsammans trodde jag aldrig att vi skulle ses så här mycket. Helgerna javisst. Men inte vardagarna! Det finns några veckor då vi faktiskt har setts varje dag, antingen morgonen eller kvällen, trots att han har jobbat borta hos sig (om man nu kan räkna morgonen med tanke på att jag sover. Men natten får vi ju i alla all). Den här veckan är nästan en sån vecka, han kom hit i tisdags, åkte på jobbmöte i en annan stad och kom tillbaka på kvällen. I morgon ses vi igen hemma hos mina föräldrar. Så i slutänden blev det bara på måndagen vi inte sågs denna vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar