Sista veckan

I några dagar till kommer jag få mail från konsultföretaget, i några dagar till är de fortfarande min arbetsgivare.

Idag kom sista veckobrevet som jag kommer att få. Förra veckan kom inbjudan till julfesten. Veckan innan kom inbjudan till att anmäla sig till en konferens efter årsskiftet med en massa intressanta kurser. I veckobreven de senaste veckorna har jag läst om intressanta uppdrag vår avdelning har på gång. En sista gång kommer jag träffa arbetskamraterna i studiecirkeln där vi diskuterar lean och hur vi kan använda det i vårt arbete.

Det känns lite vemodigt.

Samtidigt visste jag vad jag valde bort. Jag var aldrig missnöjd med att jobba hos dem och jag visste att alla såna där extrasaker, sånt som känns lite lyxigt med fler utbildningar, avdelningsmöten, resor, lite finare julfest och så vidare  är sånt jag skulle tappa. Jag valde arbetsuppgifterna framför det lyxiga vid sidan av. Det räcker inte med lyx några gånger per termin om man inte trivs med i vardagen. Men det hade varit kul att inte få en begagnad telefon med hack i displayen som välkomnande till nya arbetsgivaren... Det är ju lite motsatsen till lyx.

Mattias tyckte till och med att det var under all kritik att ge nyanställda begagnade telefoner. Är det jättefult att behålla sin gamla, också skrapade telefon och ge konsultföretaget den nya i utbyte? De är ju identiska, förutom att skrapmärkena sitter på olika ställen och jag föredrar mina egna skrapmärken framför någon annans. Så mycket lättare att slippa flytta över allting till den nya telefonen. Fast det är ju bara ett svepskäl, fick jag en ny telefon skulle jag ju göra det utan att blinka.