Fast egentligen kommer det inte ha gått så kort tid när det väl är dags för ihopflyttning. Vi blev tillsammans i september. Han kan flytta hit tidigast i mars eller april och då har det gått minst ett halvår. Det kan också ta ännu längre tid, vi vet ju inte när han kan hitta ett jobb här. Johan och jag flyttade ihop efter åtta månader, men vi sov nog tillsammans nästan varje natt i hans trånga korridorsrum långt innan vi skaffade gemensam lägenhet. Det känns rätt nu och jag blir glad vid tanken på att Mattias vill flytta hit, men utifrån sett är det kort tid.
En sak jag har funderat mycket på efter att det tog slut med Johan är hur länge man i ett nytt förhållande bör vänta innan man kör igång med de stora grejerna, som att flytta ihop och skaffa barn. Jag börjar ju känna viss stress i och med åldern, men det var värre när jag inte hade pojkvän. Med Johan räckte det ju uppenbarligen inte att vänta åtta år, det blev ju dåligt i alla fall. Tid är ingen garanti. Vi hade det jättebra de första åren och sen började det bli dåligt. Även om olika par har olika bra förutsättningar för att fortsätta vara tillsammans så tror jag nog att man efter några år ändå måste jobba lite med förhållandet och anstränga sig för att det ska fungera. Det kanske är lika bra att skaffa barn innan det har börjat gå slentrian i förhållandet. Att gå runt och vänta i flera år, bara för att man ska, känns lite onödigt, även om jag också tycker att man bör lära känna varandra ordentligt innan man bestämmer sig för att försöka få barn.
Efter att jag träffade Mattias familj för första gången, än så länge enda gången, frågade hans mamma honom hur gammal jag var. När han svarade trettiotvå, det vill säga lika gammal som han, sa hon ”Då är ni båda gamla, lika bra att ni sätter igång och skaffar barn snabbt”. Jag tyckte det var lite roligt, både för att det ju var ett godkännande av mig som svärdotter men också lite lustigt att vi har så olika syn på ålder. Hon fick Mattias när hon var arton och hon blev mormor strax efter fyrtio. När jag berättade för min egen mamma om hennes kommentar blev reaktionen att vi nog borde vänta lite och lära känna varandra innan vi skaffar barn. Hon var trettiofyra när jag föddes och systern kom när hon var trettiosju. Väldigt olika perspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar