I morgon flyttar Mattias en timme närmare mig. Han bor fortfarande långt bort, men det blir lite lättare för oss att åka till varandra. Och i första hand blir det lättare för honom att ta sig fram och tillbaka till jobbet och det tror jag kommer bli jätteskönt för honom.
Mattias berättade att han har diskuterat med sina chefer om att få sitta på kontoret i min stad på fredagar, men att han för att få det måste sitta på deras kontor på måndagar. Jag skojade då lite och tycker att de borde nöja sig med tisdag till torsdag. Då svarar han att han kanske borde titta efter jobb här istället. Jag blev jätteglad och kunde inte sluta le.
Jag har ju tänkt tanken själv, men inte riktigt vågat säga något. Vi har ju inte ens varit tillsammans två månader. Kan man bestämma redan då att man ska flytta ihop?
Någon gång i våras, kanske i någon sorts tanke om att Johan och jag skulle bli tillsammans igen och att vi då skulle bo i något större, skrev jag upp mig i Länsförsäkringars bostadskö. Tänkte inte så mycket mer på det efteråt. Förra veckan fick jag första erbjudandet. En rejält stor fyra på 110 kvadrat, den verkade jättefin. Jag har vänner som bor i samma hus och deras lägenhet är väldigt fin. Oj vad sugen jag blev på att få flytta in i något sånt tillsammans med Mattias. Men jag gjorde inget åt det, det är ju ändå så tidigt i förhållandet. Nu är den borta, men kanske kan jag våga tänka mer i de banorna nu, när han mer konkret har föreslagit att han någon gång framåt vårkanten ska flytta hit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar