Det som hänt är att han tog upp att att han är missnöjd med situationen och inte kan tänka sig att fortsätta leva så här. Han känner det som att han kommer i andra hand och att jag inte älskar honom tillräckligt. Han hade föreställt sig att allting skulle bli bra så fort jag fick ett jobb, för då tänkte han att jag skulle sluta spela WoW, så jag antar att denna konflikt just nu var oundviklig.
På några områden håller jag med honom. Jag inser att det inte fungerar att ha barn och fortsätta så här och det skrämmer mig eftersom jag verkligen gillar att raida och att umgås med mina vänner i spelet. Men samtidigt vet jag många som har barn och fortfarande spelar, på ett eller annat sätt, så även om barn innebär en ändrad livsstil där de har högst prioritet tror jag att jag ändå skulle kunna behålla delar av den gamla. Den andra saken jag håller med om är därför det viktigaste, och det är att det inte står rätt till mellan oss. Och så var det nog redan långt innan jag började spela. Spelandet har nog gjort det värre eftersom det skapade en konflikt, men känslan fanns där förut också.
Just nu går jag runt med en oroskänsla i kroppen. När som helst skulle han kunna ställa ett ultimatum där jag måste välja honom eller att umgås med mina vänner och mitt fritidsintresse. Enligt honom borde valet vara självklart. För mig är det inte lika självklart att jag ska välja mannen jag inte är säker på att jag vill leva med och som vill hindra mig från att göra saker jag vill och umgås med dem jag tycker om att umgås. Även om jag var mer säker på mina känslor för honom och att han var rätt för mig skulle jag bli avskräckt av hans behov av att kontrollera mig.
Vi har pratat om att jobba på att försöka hitta tillbaka till varandra. Min utgångspunkt är att försöka göra något positivt av all den tid vi spenderar med varandra som vi inte riktigt vet vad vi ska göra med. Hans utgångspunkt är att jag måste sluta spela. En lösning vi har pratat om att göra är att gå i parterapi och på den vägen få hjälp. Först verkade han vara med på det, men idag sa han att han trodde det som egentligen behövdes var behandling mot dataspelsberoende och att parterapi bara var ett dyrt steg på vägen mot beroendebehandling. Enligt honom ligger hela problemet där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar