20 november 2010

På rätt spår

Tankarna om att starta en blogg kom från mitt behov att bearbeta mina tankar. Jag brukade skriva i ett textdokument, men det var väldigt oregelbundet och jag fick egentligen inte ner de viktigaste tankarna i pränt. Istället fortsatte de att snurra runt i mitt huvud utan att jag fick någon ordning på dem. Det som skrevs ner blev mest fragment av det jag tänkte. Om ens det.

Som jag skrev i juni:
"Jag tänker en massa saker hela tiden, men det är så svårt att ta sig tid att faktiskt skriva ner det. Skulle vilja göra det oftare, för det är nog ett bra sätt att bearbeta det. På så sätt skulle jag kunna gå tillbaka senare också för att minnas vad jag tänkte och vad som hände. Delar av texterna skulle också kunna användas för att få X eller andra att förstå också. Men hinner aldrig… Tänker inte de tankarna när jag sitter vid datorn, är mer när jag är ute och går eller sitter i skolan och när jag väl är hemma är det andra saker som står högre upp på priolistan istället…"

När jag sen började med detta var meningen just att att försöka få ner tankarna i pränt. På ett sätt tänkte jag då att jag började för sent, att jag borde ha börjat redan i våras när det var riktigt svårt. När hösten kom hade tiden gått och saker börjat falla på sin plats. Trodde jag. Vad fanns det då att skriva om undrade jag?

Jag skrev mer än vad jag faktiskt trodde att jag skulle klara av att göra när jag började. Men när jag tittade tillbaka på inläggen jag skrivit var det ändå inte sånt jag egentligen hade tänkt skriva från början. Istället för att handla om det jag hade tänkt handlade bloggen mest om att söka jobb vilket ju var en stor del av mitt liv. Det var lättare att skriva inlägg om.

En naturlig övergång nu blir ju att istället skriva om mina erfarenheter av att vara ny på jobbet. Det är ju också en del av mig och något som är stort i mitt liv just nu. Men det är egentligen inte det stora och det viktigaste och jag hoppas att jag, nu när allting kommit tillbaka, kan lyckas skriva fler viktiga, men jobbiga, inlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar