Då var jobbcoachningen, som jag skrivit tidigare om i Skaffa jobbcoach och Jobbcoach - lite besviken, över. Fem möten har vi haft med under denna tid. Efter första mötet var jag väldigt besviken och jag blev nog lite påeldad i min besvikelse när jag pratade med andra och de ojade sig över att någon som inte ens var färdig med skolan skulle vara jobbcoach. Men efter första mötet skrev jag ett brev till henne där jag tog upp mina förväntningar mer och även sa att det var viktigt för mig att det fanns flexibilitet att ta upp saker som var viktiga just där och då, till exempel om ett jobb dykt upp och jag behövde stöd med ansökan.
Nu, fem möten senare, är jag istället mycket mer nöjd med hur det har utvecklats. Dagordningen för mötena har varit följande:
1. Introduktion där vi gick igenom min bakgrund, upplägg för coachningen och gjorde en planering för träffarna.
2. Genomgång av vanliga intervjufrågor.
3. Genomgång av vanliga intervjufrågor, fortsättning från gången innan.
4. CV och personligt brev.
5. Övning för att hitta sätt att beskriva mig, övning för att formulera vad jag vill ha ut av en arbetsplats, utvärdering.
På varje möte hade vi också en uppdatering om vad som hänt sedan sist.
När jag läser olika bloggar om jobbcoacher verkar huvudtemat vara att folk beklagar sig över sina värdelösa jobbcoacher som inte fixar något jobb åt dem. Jag har aldrig trott att min jobbcoach ska ordna ett jobb åt mig. Kanske trodde jag att hon skulle ha lite mer konkreta förslag om var jag skulle leta jobb, hur jag skulle hitta jobb på mer informella kanaler och att hon skulle bistå med kontakter. Men i och med att hon inte har branscherfarenhet så är ju inte det något hon kan göra.
Sen tror jag egentligen inte att jobbcoachen kan trolla fram några jobb heller. De kan bara hjälpa mig att bli bättre på att söka jobb och det är det jag har efterfrågat. Även om man testar alternativa sökvägar så undrar jag hur långt jag skulle kunna komma med det. Kanske om jag sökte en helt annan sorts jobb, men jag vet inte. Läste igår på A Day in the Life of the Unemployed att hon gick runt på stan och delade ut sitt CV. Jag vet inte riktigt om jag hade klarat det. Sen är jag ju tillbaka till den gamla vanliga frågan igen... Om jag söker ett jobb som jag egentligen inte vill ha, hur kan jag, med min utbildning, motivera varför jag söker jobbet och få dem att tro att jag vill stanna där?
När det gäller vad vi faktiskt har gjort under mötena tycker jag det har varit givande, särskilt genomgången av de mer svårare intervjufrågorna. Denna lista på frågor som jag har nu ska jag spara och jag kan tänka mig att jag har nytta av den under många år. Att tänka igenom de frågor som som kan ställas under en intervju är jättebra och dennna lista går mer på djupet än vad jag hittat själv.
Genomgång av CV och personligt brev var jag inte riktigt lika nöjd med. Det skrapade mest på ytan och handlade mycket om form och upplägg och lite mindre innehåll. Varje rekryterare har nog sin egen åsikt om ifall det ska vara med en bild, var adressuppgifterna ska stå, var man skriver årtalen i CV:t och så vidare. Jag tycker att jag har hittat en bra form och jag hoppas verkligen att en rekryterare ser förbi layouten, så länge den håller sig över en viss lägstanivå, och istället fokuserar på innehållet. Men det har varit ganska svårt att få jobbcoachen att faktiskt kommentera innehållet, det märkte jag både första mötet och på det mötet då vi fokuserade på just CV och personligt brev. Hon säger att jag är bra på att skriva och att det redan är bra. Jag antar att jag får vara nöjd med det helt enkelt, hade bara förväntat mig att hon skulle ha konstruktiv kritik där också.
När jag jämför med andra jobbcoacher så stämmer mitt initiala intryck. Jag fastnade för detta företag för att de verkade ha ett flexibelt upplägg och så var det. Många andra verkade ha mycket mer styrt där man som deltagare hade mindre möjlighet att påverka. En vän till mig har en jobbcoach hos ett annat företag och där verkar man inte kunna påverka alls. En del av aktiviteterna är föreläsningar i grupp och sen har man några personliga möten också. Visst skulle jag ha kunnat tänka mig att gå på några intressanta föreläsningar, men absolut inte om det innebär att jag måste ge avkall den personliga coachning som är det jag har värdesatt mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar