Senare beklagade sig Johan över att hans vänner har så mycket åsikter om oss och vad han borde göra. Så jag frågade ifall det var de som hade sagt att vi inte borde träffas och visst var det så. Det gör lite extra ont när folk jag känner och trodde var positivt inställda till mig säger till honom att vi inte kan bo så nära, att vi inte kan fortsätta umgås så här, att vi borde sluta träffas helt och hållet.
Han verkar prata väldigt öppet om vår relation med andra och jag antar att han måste få kunna anförtro sig åt sina vänner. Men det känns jobbigt när så många vet vad som händer och jag går och föreställer mig att de dömer mig eller att de i alla fall tar hans parti. Jag är lite rädd för att ta kontakt med dem och vill att han ska bjuda in mig när de är där, så att de ser att han "vouchar" för mig på något sätt, visar att han fortfarande tycker att jag är ok.
Det kändes också jobbigt när både hans föräldrar och syster hade tyckt att det var "på tiden" när vi gjorde slut… Eller kanske inte riktigt så hårt, men mer att det var dags. Bättre att inse det nu än senare. Detta sårade mig också.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till dem, både hans familj och hans vänner. Om de tyckte att vi skulle göra slut, om de råder honom att inte träffa mig eller i alla fall skära ner på kontakten, vad innebär det för min relation med dem? Kan jag umgås med dem, sitta och ha trevligt tillsammans samtidigt som jag vet det? Eller kommer det att ligga emellan, i alla fall från min sida?
På ett sätt kan jag logiskt sett förstå att de kanske inte menar mig något illa med dessa kommentarer. Det är inte så vanligt att par som gör slut umgås så intensivt som vi ändå har gjort. Många behöver bryta kontakten för att gå vidare. Så det de säger är inte så konstigt. Men jag kan inte låta bli att ta åt mig personligen i alla fall och bli ledsen över det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar