Idag tog jag ut ringen. Ringen som varit inne i sex hela veckor om man bortser från att jag bytte ut den för tre veckor sedan. Och om man bortser från de eventuellt ödesdigra fem timmarna för två veckor sedan. Tre timmar får den vara ute utan att man tappar skyddet. Två timmar för länge var den ute.
På det stora hela har jag varit nöjd med den. Jag var ju orolig för biverkningar, men än så länge har jag inte fått dem jag oroade mig för. När jag bestämde mig för att inte använda p-piller igen hade jag problem med sexlusten och dessutom ont. Kanske tar det längre tid att få sådana biverkningar, så jag kanske tar ut segern i förskott. Men hittills verkar det lovande i alla fall. Enligt bipacksedeln är en av de vanligaste biverkningarna huvudvärk och illaående och det har jag faktiskt haft ovanligt mycket under denna tid, särskilt precis i början. Jag brukar sällan må illa. Men det har ändå inte varit något större problem.
Istället blev det stora problemet att den kan trilla ut och skava när jag har sex. Efteråt var inte prioritet att stoppa in den igen, men jag hade ju tre timmar på mig. Gott om tid. Sen när vi skulle sova kom jag in i sovrummet och såg den på sängbordet och insåg misstaget. Akut-p-piller dagen efter, men man vet ju aldrig om det funkar. Eller om det ens var någon fara till att börja med.
Jag har alltid tänkt att jag inte ska göra abort, även om jag inte är emot abort. Även om ett barn inte är planerat är det välkommet i alla fall. Även om det inte är planerat kan man fixa det på något sätt i alla fall. Så tänkte vi för tre år sedan, innan missfallet. Men nu är det inte vi längre. Nu är jag istället ensam och fadern är inte längre Johan. Johan, som jag har börjat hoppas på igen, även om det bitvis känns omöjligt. Johan, som aldrig skulle bli tillsammans med någon som redan har barn.
Ifall jag är med barn och behåller det är det som att stänga dörren till Johan ytterligare en gång. Samtidigt kanske dörren redan är stängd från hans sida. Jag vill ju ha barn. Kanske är detta min chans? Snart vet jag i alla fall hur läget är. Förhoppningsvis behöver jag inte ta ytterligare ett svårt beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar