Jag segar fortfarande. Inget av det jag borde ha gjort har jag gjort. Jag har forfarande pojkvän, jag har inte sökt det nya jobbet, jag har ingen aning om ifall jag är gravid och jag kommer verkligen inte att ta tentan jag borde ta nästa vecka. Jag har i alla fall bakat macarons ikväll. Alltid något.
Andra som går över tiden skulle göra ett test med en gång, men inte jag. Just nu vill jag nog inte veta för jag vill att jag löser saker med Brian först innan. Dessutom är väl två dagar ingenting… Jag vet inte hur lång tid det ska ta i en sån här hormonfri vecka, jag har ju inte använt hormonpreventivmedel på hur länge som helst. I vanliga fall går jag ju över tiden också, en vecka brukar inte få mig att oroa mig. När jag var gravid väntade vi tre veckor innan vi kollade. Det är ju ganska sjukt egentligen, vem väntar tre veckor? På så sätt hann jag bara "känna" mig gravid tre veckor innan missfallet kom. Det blev som om jag bara gjorde ett kort besök i livet som gravid innan allting gick tillbaka till det vanliga igen.
En skillnad mot förut var att det som hade hänt hade fört oss närmare varandra. Det var hela tiden självklart att vi skulle ha barnet så vi började fundera på hur det skulle ändra vårt liv, till exempel att vi behövde en ny lägenhet. Vi var till och med och tittade på några. Båda två hade vi, var och en på sitt håll, haft våra tvivel om ifall vi var rätt för varandra, men detta gjorde att vi satsade på varandra och stannade kvar i detta även när barnet inte längre skulle komma.
Nu är det på samma sätt, fast tvärtom. Då var jag osäker på Johan, men när det gäller Brian är jag nästan helt säker på att jag inte vill att det ska vara vi. Ett barn kommer inte ändra det. I alla fall inte som jag känner nu. Han skulle så klart vara en del av vårt liv, så gott det går när man bor i ett annat land, men jag kan tänka mig att göra det själv. Det är verkligen inte idealt, men det är inget dåligt alternativ. Jag känner mig mycket mer säker på mig själv nu när jag har jobb, jag är inte längre beroende av någon annan och det är jätteskönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar