Födelsedagar är ett bra tillfälle att bjuda in till fika, för man har ju en anledning. I andra fall tycker jag det kan vara lite svårt att bara föreslå att folk ska komma hem till mig på fika. Enda nackdelen med en födelsedag är att folk kanske känner press på sig att fixa en present när jag egentligen inte behöver något.
Men bara för att jag har en bra anledning att bjuda in till fika är det ju inte så att jag gör det lätt för mig, snarare extra krångligt. I kontakt med sådana som jag inte känner jättebra är jag alltid lite orolig att de egentligen inte vill umgås med mig. Att de, inför min fråga om att hitta på något tillsammans, ska tycka det är jobbigt att de har blivit frågade, för att jag vill umgås med dem mer än vad de vill umgås med mig. Jag hoppas ju att de vill umgås men är alltid lite orolig att vara till besvär.
Jag förstår ju att det egentligen är lite fånigt att tänka så, men jag kan inte riktigt låta bli. Till exempel skulle jag aldrig först fråga någon vad de gör i helgen för att sen, när de sagt att de inte har något för sig, föreslå att vi ska hitta på något. Istället frågar jag först så att de liksom ska ha en utväg, ifall de inte ville.
Sen kan jag också tänka att folk värderar mig utifrån mina vänner, eller snarare antalet vänner. Inför födelsedagen ville jag bjuda ganska många på fika. Som sagt, det är ju en bra anledning att ta kontakt med folk, något man kanske kan bygga mer på senare. Men samtidigt var jag lite rädd att det bara skulle bli för avlägsna vänner och att inte så många skulle tacka ja. Och att de inbjuda då skulle tycka det var konstigt att just de var där när jag fyllde år, vi som inte är så nära vänner. Att jag borde ha närmare vänner att bjuda i första hand.
Så detta gjorde att jag började med att bjuda de närmaste vännerna, så jag skulle få en kritisk massa att ha som grund. I värsta fall skulle det kunna vara bara vi fyra, men förhoppningen var ju att fler skulle komma. Tyvärr tog det ett tag innan de svarade, vilket gjorde att inbjudningarna till de andra dröjde. Särskilt som jag jobbade sena kvällar veckan innan och inte hade tid att tänka på födelsedagen. Så det slutade med att jag bjöd in folk samma dag, förutom några som fick en spontaninbjudan dagen innan när vi sågs på en fest.
Det blev en jättetrevlig eftermiddag och det kändes bra att så många kunde komma även om det var några som inte ens hann se inbjudan förrän allting var över, vilket ju var lite småpinsamt. Det är ju dumt att hålla på och vara så nojjig över det här, jag hoppas att jag har kommit över det till nästa år. Och att jag planerar lite bättre, så inte inbjudningarna sker precis före och folk inte kan komma av den anledningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar