Det går lite långsamt

Vi är visst inte så bra på det här, varken jag eller Mattias...
Vi hade en jättetrevlig dag, lite över sju timmar tillsammans. Det är inga som helst problem att träffas så länge utan att tröttna. Vi gick runt i Stockholm, fikade, gick på museum, åt, gick på en utställning och fikade igen. Men inga kyssar. Inte ens handhållning i någon större utsträckning.

Nere vid vattnet blåste det kallt när vi satt och väntade på Djurgårdsfärjan. När båten blev synlig sa jag att det var skönt att den kom, för jag frös. Då la han armen runt min rygg och strök mig över armen. Jag hade gärna suttit så ett tag till trots kylan, men båten la till ganska strax och vi gick på.

Efter det var vi nästan hela tiden väldigt nära varandra. Vi stod nära varandra och satt så att vi rörde vid varandra. Men det är svårt att hitta bra tillfällen för att komma längre när man hela tiden är bland andra människor. När man sitter på en restaurang eller café sitter man ofta mitt emot varandra vilket skapar lite avstånd. När man går på stan eller är på ett museum är det inte heller lätt att närma sig varandra. Man kanske behöver vara ensam för en första kyss och inte hela tiden ha folk runtomkring sig.

Han hade tidigare sagt att han gärna ville gå på ett kafé med soffor. Hans tanke med att hitta ett kafé med soffor var att jag skulle kunna sitta bra med mitt onda ben, medan min baktanke var att man är närmare varandra i en soffa än om man har ett bord mellan sig.

Jag kunde bara komma på ett relativt centralt. Hans vänner hade tipsat honom om ett kafé vid Hornstull som skulle ha soffor. Vi var ju vid Hornstull senast vi sågs men han sa att det inte var kafét vi hade varit vid. Jag frågade vad kafét hans vänner tipsat om hette och kunde lite roat konstatera att det visst var kafét vi var på sist och att deras definition av soffor inte riktigt överensstämde med min och Mattias.

I slutänden hamnade vi på det kafé jag hade tänkt på som ligger ganska nära centralen. Jag hade inte varit där på många år, men mindes de stora blå sofforna som finns där. Hade inte kafét stängt alldeles för tidigt hade det nog blivit bra. Vi höll handen lite när vi satt i soffan, men tillfället försvann när jag råkade säga något som fick honom att fara upp och leta efter ett papper. Strax efter var det dags att gå och vi satt sista halvtimmen på centralen.