Jag och en vän ska gå ut och fika ikväll. Eventuellt följer hennes pojkvän med också. Dessa två är Johans bästa vänner. Tidigare i veckan hade jag frågat Johan ifall han ville med men han visste inte ännu. Idag ringde jag för att påminna. Först svarade han lite undvikande men sen sa han att han visserligen är ledig men inte visste ifall han borde. Han var orolig vad tjejen han precis börjat träffa skulle tycka om att han träffar mig.
Jag frågade om vi skulle slutas träffas helt och hållet och han drog lite på svaret och sa att han inte visste, att han skulle lära känna den här tjejen först och sen se vad som händer.
Trots att vi gjort slut har jag räknat honom som en av mina bästa vänner och det känns jobbigt när han gör så här. Efter uppbrottet har hans vänner tyckt att han borde sluta umgås med mig, men han har sagt att han gör som han vill och inte bryr sig om vad han borde. Det har tyvärr ändrats nu.
På ett sätt reagerar jag lite barnsligt, att vill han inte umgås med mig ska han minsann slippa, jag behöver inte höra av mig till honom så får han säga till om han vill umgås igen. Lågvattenmärket är väl tanken att stänga av hans internet, för om vi inte kan umgås kan han väl inte snylta på mitt internet heller...
Det är ändå skönt att jag har gått vidare, att jag inte är svartsjuk på honom och den potentiellt nya flickvännen, att jag ändå är glad för hans skull för att han har träffat en tjej han hoppas det ska kunna bli något med. Efter Brian hade jag en period där jag funderade på ifall det kunde bli Johan och jag igen. Men nu på sistone har jag ju istället svävat runt på små moln i tankarna på Mattias, även om detta gjorde att jag trillade ner på jorden för ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar