7 september 2010

Ett nytt steg

Jag har ett bra tag funderat på att starta en blogg, men velat fram och tillbaka. Bakgrunden har varit att jag vill hitta ett sätt att få utlopp för alla de tankar och känslor som har rört sig i mitt huvud senaste halvåret. Jag har börjat skriva sporadiskt i min gamla dagbok som jag inte rört på flera år, men samtidigt har tanken om en blogg vuxit fram. Flera gånger i veckan har jag fått uppslag om vad jag skulle kunna skriva på min blogg, om den hade funnits, och formulerat inlägg i huvudet. Så nu är det dags att försöka.

Det jag skriver i min dagbok är mina innersta tankar, ofta när jag är arg eller ledsen, och högst privata. För att jag inte ska känna mig begränsad kommer denna blogg att vara anonym. Jag skulle inte kunna skriva fritt ur hjärtat annars, jag tror till och med att jag inte skulle kunna skriva alls om den inte var det. Kanske kommer det uppfattas som ett minus, men hellre anonymt och läsvärt än öppet och intetsägande.

Vem ska då läsa min blogg? Vad förväntar jag mig att få ut av detta? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag vet inte ens riktigt hur folk ska lyckas hitta hit. Tänk om ingen ens läser vad jag skriver. Är detta då slöseri med tid? På ett sätt ja, för det innebär ju merarbete att göra det på detta sätt och jag behöver skriva lite på ett annat sätt för att potentiella läsare ska hänga med i det som skrivs. Samtidigt är det absolut värt tiden. Jag skriver ju mycket för mig själv, jag skrev redan innan jag började skriva här. Ett syfte jag har haft med att skriva är att skriva som ett sorts vittne om vad som hände, vad jag tänkte, vad jag kände så att jag kan läsa och få hjälp att minnas någon gång i framtiden när det känns mer avlägset. Att skriva i denna form kan förhoppningsvis få det mer strukturerat och det överväger förhoppningsvis merarbetet.

Insåg att ovanstående på ett sätt skulle kunna tolkas lite som en förolämpning mot potentiella läsare. Lite som att jag minsann inte behöver någon som läser det jag skriver, men så menade jag inte alls. Det handlar väl snarare om ett sätt att vifta bort osäkerheten om ifall någon verkligen ska hitta hit och sen dessutom vilja stanna kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar