Nu är det sista dagen jag är ensam för den här gången, ikväll kommer sambon hem igen. Är man konstig om man uppskattar ensamhet, att få rå om sig själv ett tag?
Själv njuter jag av att vara ensam och har sett fram emot att få vara själv medan jag vet sambon verkligen inte gillar det. Istället vill han alltid vara med någon annan. Kanske är vi båda två extremer i varsin ände av skalan?
Detta skapar så klart konflikter mellan oss och han anklagar mig ofta för att vara asocial och tråkig. Jag får då känslan av att det är jag som är fel och att jag borde vara på något annat sätt. Ofta försöker jag hinna med både det han vill och mina egna saker, men så klart får något stryka på foten, till exempel sömn. Samtidigt blir han jättemissnöjd när jag inte går och lägger mig med honom, så det blir inte heller någon bra lösning.
Han accepterar inte riktigt heller argumentet att jag behöver egentid, eftersom jag ofta är med mina nätvänner när jag inte är med honom, för då är jag ju inte ensam. Dessa vänner anser han inte vara "på riktigt" eftersom vänskapen är över internet och har uppstått inom World of Warcraft. Istället tycker han att detta är ett uttryck för datorspelberoende.Själv håller jag så klart inte med, men det är svårt att argumentera när vi har så olika utgångspunkter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar