I programmeringsuppgiften jag håller på med har jag kört fast ganska rejält. Jag kan inte komma på hur jag ska göra och jag har verkligen tänkt på det. Jag har skrivit mail till min lärare om det och han har svarat, men har inte verkat förstå vad jag menar riktigt utan i princip bara svarat på en massa annat och sen på slutet, med hänvisning till det stora problemet, bara skrivit "och så gör du en sån grej"... Men det är ju den grejen jag inte förstått hur jag ska göra. Förra veckan skrev jag ett nytt mail till honom och försökte förklara ännu en gång med ännu fler ord vad det var jag inte förstod och idag fick jag äntligen svar där han listar olika alternativ (a, b.1, b.2) man kan välja för att lösa uppgiften:
"Med tanke på kursens fokus är det någotdera av b.1) eller b.2) som gäller, men du får välja vilken du vill av dem."
Jo tack... det var ju det jag redan skrivit att jag insåg att jag skulle göra men inte förstod hur jag skulle göra... Så nu sitter jag här igen. Uppenbarligen ingen vits att fråga honom i alla fall. Just nu känns tårarna inte så långt borta.
Jag undrar om han verkligen inte förstår vad jag menar trots mina tre mail om det eller om han helt enkelt inte vill berätta det för mig. Om det var så att han inte vill berätta det, vilket inte är helt orimligt eftersom det ju är en inlämningsuppgift, kunde han väl åtminstone säga det så jag slapp sitta här med frustrationen över att han inte ens verkar förstå. Fast jag hade nog inte kännt mig så himla glad om han sagt det rakt ut heller. Jag minns en annan gång när just den situationen uppstod. Då satt jag också riktigt fast, och det var ännu värre än nu. När läraren inte ville ge mig tips om hur jag skulle komma vidare blev jag gråtfärdig och fick gå därifrån istället. Löste inte uppgiften förrän ett år senare då jag hade en labpartner med lite koll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar