Absurd diskussion

Hamnade lite oväntat i en diskussion idag på facebook. I en förening där jag är medlem tog vi för några månader sedan beslutet att skapa en facebook-grupp istället för en facebook-sida. Argument som fanns för att ha en sida var att det då är lättare att nå ut till andra och visa upp vår verksamhet medan argumentet för att ha en grupp var att detta främst var till för vår interna kommunikation och den ville vi inte ha offentlig. Folk var bekvämare med att ha det mer privat och privatlivsargumentet vann över marknadsföringsargumentet. Tills idag då jag gick in på sidan och inser att en sida har skapats parallellt med gruppen och att det är meningen att vi ska gå över till sidan och stänga gruppen.

Jag är inte emot att detta genomförs, i alla fall inte helt och hållet, i diskussionen i somras var jag till och med den som förde fram argumentet om att en sida skulle vara lämpligt ur marknadsföringssynvinkel. Ett väldigt bra argument för att byta är att poster på en grupps wall inte kommer upp i ens feed som det gör med en sida. Det jag stör mig mest på är att beslutet rivs upp utan diskussion och sen genomförs utan information. Nu var jag visserligen inte med på mötet igår kväll, men andra som var med verkar inte heller känna till det utan det uppdagades först idag på facebook.

Sedan stör jag mig också på sättet att diskutera. Jag har fått mothugg nu här i diskussionen och fått höra att detta är en absurd diskussion vilket jag upplever som ett respektlöst sätt att diskutera. En annan frågar om alla i gruppen nu fått inbjudan till sidan så vi kan stänga ner gruppen, så eventuellt stängs diskussionen ner utan att jag ens fått bemöta.

Ett exempel på hur argumentationen gått är att vi tidigare sagt att det är ok att lägga upp foton för att de är ju ändå bara tillgängliga internt inom den begränsade gruppen. Nu påpekade jag att fotona inte längre är privata för endast gruppens medlemmar, eftersom en sidas bilder inte kan begränsas ens till dem som valt att gilla sidan, dessutom har man ju ingen makt över vilka som gillar sidan heller. Då får jag svaret att inga bilder kommer att publiceras emot någons vilja. Jag påpekar då att vi har lagt upp en massa bilder utan att fråga om tillstånd. Att de inte känner till att bilden ligger där betyder ju inte att de inte har något emot det. Svaret på detta blir då att diskussionen är absurd, för det är ju vårt kollektiva ansvar att inte lägga upp något olämpligt. Självklart är det vårt ansvar att inte publicera olämpligt material, men det finns människor som faktiskt inte vill ha sin bild på facebook, jag känner minst en som verkligen inte skulle vilja ha sin bild där.

Andra argument som kom upp var  "Men vad gör vi som är hemligt" och "Vi är faktiskt en organisation med transparens, inte ett hemligt nätverk!!". Det handlar inte om det, utan som sagt om att en del känner sig bekvämare med att ha interna diskussioner och och konversationer privata. Nu var inte jag en av de främsta förespråkarna av detta i somras, men jag är en sådan som inte känner mig helt bekväm med att visa upp på Facebook vad jag gör och att mina aktiviteter hamnar i andras feed. Tittar jag på gruppens wall så har jag gjort ca 15 poster. Hade det varit en sida tror jag att jag hade gjort 1-2 av dessa.

En sak värd att notera är att sist jag kände mig överkörd och bemött av dåliga argument så var det av samma personer. Då skulle föreningen arrangera en sommarfest och den som var festansvarig hade hoppat av. Jag och en till tog på oss att ansvara för festen istället. Ytterligare tre personer erbjöd sig att hjälpa till. Vi två som trodde att vi var ansvariga försökte dra igång planerandet och inkluderade de andra. De andra tre informerade då oss om att de redan bestämt vem som gör vad och berättade för oss vad vi skulle göra. Snopet. Jag tappade lusten alldeles att vara med och arrangera då.

En skillnad idag mot i somras är att jag inte bara lät det vara och accepterade situationen. Idag lät jag de andra veta att jag kände mig överkörd:

Vi är inte så hemliga, det stämmer. Men det är en skillnad mellan att vara hemlig och att inte ha sina diskussioner och konversationer publikt. Min poäng är att i somras var vi överens när beslutet om att ha en grupp fattades. Det är klart att man kan ändra åsikt, men det känns märkligt när ett gemensamt beslut rivs upp utan diskussion och att argument som alla i somras verkade vara överens om idag bara viftas bort och blir kallade absurda.

Lite mer konfrontativt, men samtidigt, får jag väl leva som jag lär. I helgen lärde jag ju ut att ett undvikande konflikthanteringssätt inte leder till några långsiktigt bra lösningar.