27 oktober 2010

Klanterier med drömjobbet

För över en vecka sedan annonserades drömjobbet ut hos ett rekryteringsföretag. Jag har redan hunnit klanta mig ett antal gånger när det gäller att försöka få det jobbet.

Redan i fredags var jag inne där och kollade igenom vad som fanns där, men jag tittade inte ens på annonsen. Istället sållade jag bort den för jag tolkade rubriken som att de sökte programmerare. Vanligtvis är det det de vill ha när de söker nyutexaminerade. De jobb jag vill ha brukar man kräva flera års erfarenhet för. Så... medvetet eller omedvetet lät jag bli att titta på själva annonstexten förrän idag när jag tittade igenom jobben igen, läste texten och förbannade mitt öde att jag hittade jobbet så sent. Målsättningen är ju att söka jobben med en gång efter att de annonseras ut.

Hos detta rekryteringsföretag har de ett ganska jobbigt ansökningsförfarande. Man skriver en allmän presentation för CV-databasen, ungefär som ett personligt brev, men eftersom man söker olika jobb samtidigt med samma presentation måste den ju vara ganska allmänt hållen så den funkar för alla tjänster. Det som istället görs specifikt för varje jobb är att man får skriva en motivering på 500 tecken om varför man är bra för just denna text. Jag har hittat ett verktyg på internet som räknar tecken åt mig om jag klistrar in texten i en ruta där. För att göra texten så perfekt som möjligt höll jag på att testa olika varianter och räknade orden på dem. Tyvärr råkade jag ta fel på ansökningsfönstret och tecken-räknings-fönstret och innan jag visste ordet av hade jag ansökt om jobbet. Med för många tecken, det vill säga en stor risk att sista meningen skulle vara avklippt mitt i. Så klantigt!

Då tänkte jag det var bäst att ringa rekryteraren och förklara vad som hänt och kolla att det kommit fram som det borde. Man får ju se det positiva i saken som är att jag faktiskt har ett skäl att ringa honom och då kan etablera en personlig kontakt. Eftersom jag hade bråttom iväg på ett möte tar det några timmar innan jag har honom på tråden. Jag presenterar mig och förklarar mitt ärende och inser då att jag inte vet vad företaget heter! Det är ju ett av de största felen man kan göra... Var det inte ett gott intryck jag försökte göra?

Han verkade dock ta det ganska bra och ansökan hade kommit fram som den skulle. Tydligen skickar en del in ett helt personligt brev där så det finns inga begränsningar. Det kan ju vara bra att veta i framtiden när jag känner att en mening till skulle göra det hela fulländat. Han sa att han skulle kolla på ansökan i morgon och höra av sig senare i veckan. Om det var aktuellt med intervju skulle den ske ganska snart, vilket passar mig alldeles utmärkt.

Mitt första och andra misstag verkar alltså inte ligga mig i fatet, får hoppas att det sista inte har färgat hans intryck av mig heller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar