Helt plötsligt och oväntat har det dykt upp en ny öppning för mig inom jobbsökandet, en öppning som både gör mig glad, upphetsad och halvt vettskrämd. Jag kom i kontakt med en rekryterare för ett konsultföretag och blev inbjuden till möte med en affärsområdeschef och helt plötsligt sitter jag här med ett jobberbjudande. Allting skulle varit jättebra om det inte vore så att jobbet jag erbjudits är ett sånt jag aldrig skulle söka om jag såg jobbannonsen.
När jag kom tillbaka till utbildningen efter studieuppehållet bytte jag profil och helt plötsligt var kurserna så mycket roligare än vad de varit förut. Projektledning, kvalitet, företagsstrategi, kravhantering och organisationsteori var så mycket roligare än de mer tekniska kurserna jag hade läst tidigare. Det kändes som om jag äntligen hade hamnat rätt och egentligen vill jag inte ens sluta studera, jag vill hinna läsa mer nu när jag äntligen hittat sånt jag gillar. Jag har gått från att ha en massa omtentor till att, med några undantag, ta alla kurserna första gången jag försöker nu sedan uppehållet, till och med de tråkiga tekniska kurserna som är obligatoriska för examen och på de roliga kurserna får jag till och med fyror och femmor.
När jag söker jobb har jag då uteslutit jobb som fokuserar på de ämnena jag har svårt för, det vill säga programmering och annat väldigt tekniskt. Men det är verkligen inte lätt att hitta ett jobb som passar för mig. För såna jobb jag är intresserad av ska man helst ha erfarenhet och även då erfarenhet inte behövs har jag en ganska klen teoretisk bas. Jag konkurrerar ju med andra som hittade den här vägen i sin utbildning mycket tidigare och har läst mycket mer av det.
Så nu står jag här med ett jobberbjudande att jobba som systemutvecklare, det jag tänkt att jag aldrig ska jobba med. Dem jag mötte var väldigt positiva till mig och erbjöd bra utvecklingsmöjligheter, till exempel att jag skulle kunna vara projektledare inom två, tre år. Men för att nå dit måste man börja som utvecklare för att lära känna systemet. Det som gör att jag överväger det är att själva design och programmeringsdelen var inte en jättestor del av arbetet, jag skulle inte ta en ren utvecklingstjänst. Men det är ändå tillräckligt stor del av tjänsten för att jag ska oroa mig för ifall jag klarar av det.
För mig handlar det inte om att jag tycker att programmering är tråkigt och att det är därför jag inte vill jobba med det. Det är snarare det att jag faktiskt inte känner att jag klarar det. Visst har jag tagit programmeringskurser här på universitetet, men det är verkligen inte min starka sida och det finns så många andra som är så mycket bättre. Jag är rädd att jag ska sitta där och känna mig helt hopplös och inte veta vad jag ska göra.
Samtidigt har jag som sagt tagit programmeringskurser här på universitetet, en del på egen hand, andra i par med någon där jag kännt att vi varit jämbördiga och att jag hängt med eller till och med styrt arbetet. Och så finns det kurserna där jag suttit som ett fån intill den jag programmerat tillsammans med och verkligen inte försått vad det är vi gör. Jag har hängt med på teorin i kursen, det vill säga vad det är systemet gör och vad det är vi vill uppnå. Men sen att förstå hur man realiserar det i kod har inte varit lika lätt och särskilt inte när man jobbar med någon som är på en så pass mycket högre nivå än jag själv och vill ha ett högre tempo än vad jag själv klarar av. I det mest extrema fallet avslutade min partner sista labben medan jag var bortrest, vilket jag var ganska missnöjd med.
Men hur som helst, jag har ju faktiskt programmerat. Jag har ju faktiskt tagit kurser i databas, datornät, operativsystem och så vidare. Jag har ju klarat av utbildningen så när som på två kurser. Kan jag det så borde jag ju kunna lära mig jobbet och till och med gilla det. Det är det jag försöker intala mig själv. Men samtidigt är jag rädd att jag sätter mig själv i en situation där jag känner mig helt omöjlig och hatar varje sekund för att jag inte klarar av det. Det jobbiga nu när jag ska bestämma mig är att inte veta, att gå ut i dimman och inte veta om det är ljust på andra sidan eller om där gömmer sig ett stup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar