Systern frågade igår ifall jag har pratat med Brian om mina tvivel vilket jag ju inte har gjort. Hon tyckte att jag absolut måste göra det innan han kommer hit nästa vecka och det har hon ju så klart rätt i. Han tror att allting är bra.
Något i stil med "Å ena sidan känns det jättebra. Vi har verkligen bra kontakt och jag tycker jättemycket om dig. Å andra sidan kände jag inte att det klickade helt och hållet när vi sågs."
Hon tyckte också att jag skulle berätta att jag fortfarande är ledsen över Johan vilket jag ju är. Vad jag känner där har jag inte helt klart för mig själv. Ibland saknar jag honom jättemycket och undrar hur jag kunde låta det gå så här. Andra dagar tänker jag att det är väldigt skönt att vara utan honom.
I och med att Brian tror att allting är bra blir det ju å andra sidan svårt att säga något, för jag har ju liksom spelat med. Och det gamla vanliga problemet, att hamna i situationen där jag säger "Jag vet inte…" och sen inte komma vidare. Det var ju skälet till att jag inte sa något till Johan och pojkvännen före det. Jag gick runt och tvivlade, men jag visste inte.
Samma sak nu. Jag pendlar mycket. På ett sätt vill jag gärna att han kommer. Det ska bli jättekul och jag ser fram emot att få visa honom saker och platser här. Jag fantiserar om att ha sex med honom, något som jag väldigt sällan har gjort när det gäller andra. Samtidigt finns tvivlet där också… Och det känns ju inte som en så bra start.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar