Jag stör mig

Hela tiden är det något med honom som irriterar mig.

Jag stör mig på att han tuggar med öppen mun och smackar så mycket.

Jag stör mig på hans sätt att diska. Ofta blir sakerna inte rena, utan kan ha som små små droppar av fett på ytan och glasen har en beläggning högst upp. Sen vill jag ju också att han ska diska på mitt sätt så det inte slösas så mycket vatten, men jag vet att få diskar så. Igår bevisade jag för honom att mitt sätt är bäst. I och med att han hade fyllt hela diskhon med vatten fick han hela tiden släppa ut vatten när han sköljde disken, eftersom jag sagt att han inte skulle slösa på vatten genom att skölja i andra diskhon. Efter disken tog jag bort alla glas från diskstället utom ett och ställde tillbaka dem i diskhon eftersom de fortfarande var smutsiga.

Jag stör mig på att han blir så svettig så snabbt vid minsta ansträngning eller att bara gå ute. Detta reagerade jag på redan första gången vi sågs, gjorde det lite ofräscht att ta på honom och jag vill inte bli blöt på överläppen av svett när vi kysser varandra.

Jag stör mig att han inte kan klä sig för temperaturen. Ifall jag blev så svettig hela tiden skulle jag sätta på mig mindre varma kläder. När jag påpekade att han behövde duscha för att han var svettig sa han "that's summer for you" medan jag tycker att visst, man blir säkert mer svettig under sommaren, men då får man också ta och sköta sig lite extra.

Jag stör mig på att han slarvar när han duschar så att han fortfarande luktar svett när han kommer ut ur duschen.

Jag stör mig på att han inte insåg själv att han behövde klippa naglarna innan han kom hit. Eller varför inte en månad innan han kom hit och sen ytterligare en gång precis innan han kom hit? Jag har nog aldrig sett så långa naglar på fötterna och det var lite småäckligt. När jag såg det skickade jag honom att klippa naglarna och sände en liten medlidsam tanke till min sax. Han kom ut från badrummet och hade klippt stortånaglarna, men på något sätt ändå misslyckats kapitalt, för i ena änden var nageln fortfarande lika lång, medan den var kort i andra. Jag bestämde mig för att ignorera och överlade med mig själv ett tag innan jag ändå påpekade det några dagar senare. Precis som om jag nyss hade upptäckt det skrattade jag till och sa att han måste ha misslyckats, för nageln var ju fortfarande lika lång, åtminstone på andra sidan.

Jag stör mig på hans sätt att hålla armarna. De är lite böjda och tryckta mot midjan, lite som om han försöker förhindra att byxorna ska hasa ner. Han förnekar detta och säger att han har händerna i fickan, men han har ju fickorna under tröjan medan handen är på utsidan. Ibland kan det se ut som om fingrarna är lite fasthakade i fickorna genom tröjan, men jag har också sett honom verkligen hålla upp byxorna när han går när han har haft på sig jättestora byxor.

Jag stör mig på att han inte gillar samma mat som jag. Inte är jag den bästa på att få in grönsaker i maten alltid, men jag försöker ändå. Han verkar inte gilla många grönsaker. När han testar något säger han att det inte var "too bad" men lämnar sen ändå på tallriken och jag ser godsaker som avokado och grillad aubergine gå till spillo.

Jag stör mig på att han lät så negativ mot allting när vi var i vår sommarstuga. Saker var "not too bad", "I don't hate it" och så vidare. På vägen hem stannade vi lite på vägen för att titta på en lägenhet systern funderar på att skaffa. Sen när vi dessutom stannade för att tanka och vi två var ensamma kvar i bilen utbrast han "Are you sure this is the LAST place we'll stop at" och jag frågade om han hade tråkigt och han svarade "God yes!" och gjorde en dramatisk gest.

Jag stör mig på att han har så dålig hållning att när vi sitter intill varandra på bussen så är hans axlar tio centimeter nedanför mina, trots att han är tio centimeter längre än vad jag är. Jag  vill säga åt honom att sträcka på sig, för jag tror att en bättre hållning verkligen skulle förbättra intrycket av honom, men så kan jag ju inte säga bland folk. Och frågan är om man verkligen ska säga honom att sträcka på sig när vi är ensamma heller.

Jag stör mig på att han äter upp chipsen så snabbt. Handen går mellan mun och skål tills det är slut. Senast vi åt chips var jag så fräck att jag gav oss varsin skål. Hans var tom medan min fortfarande var full.

Jag stör mig på att han tar så mycket pålägg på en smörgås. Det räcker inte bara med philadelphia eller ost eller skinka, utan alla tre ska det vara och ett rejält tjockt lager ost. Visst är det gott, men man behöver inte så mycket. Vill han gå ner kan han nog hitta flera kilon på smörgåsarna, om han skulle ändra den vanan.

Jag stör mig på att jag är den som betalar nästan allting och att han aldrig erbjuder sig att betala något utom när jag uppenbart lägger ut pengar för honom, som när jag köpte böcker åt honom. Men jag har stått för nästan alla våra resor och all mat. Han har visserligen betalat för att komma hit, men kan man förvänta sig att jag ska ta allting här på plats? Självklart borde jag säga ifrån, men han har inte ens så mycket pengar med sig...

Jag stör mig på att han äter så mycket med fingrarna, att han liksom inte kan vänta på att skeden ska materialisera sig på hans tallrik (för han hämtar den ju inte själv) eller att han ska komma fram till bordet med princesstårtebiten. Istället tar han klickar av grädden eller toppingen med fingrarna och slickar av det och vill senare hålla min hand.

Jag stör mig på att han dricker Bailey's som om det vore O'boy. Man tar väl ändå inte ett helt dricksglas Bailey's?

Jag stör mig på att han nyser rakt i handen för att sen ta på min dator, min mus eller vill hålla mig i handen ganska snart efter.

Jag stör mig på att han verkar så bortkommen i köket. Han hade aldrig skalat en morot tidigare och han fumlade rejält när jag satte en potatisskalare och en morot i hans hand. När jag bad honom koka potatis hällde han bara över det uppkokade vattnet över potatisen och gjorde sig beredd att gå därifrån, utan att sätta kastrullen på plattan, stänga skåpdörren eller sätta på locket.

Jag stör mig på att jag hela tiden stör mig på saker han gör. Jag får dåligt samvete för att jag är så kritisk och biter mig i tungan hela tiden och undrar ifall jag verkligen ska säga det jag vill säga.