Så då var jag ensam igen. Skönt. Jag uppskattar verkligen att få vara själv ibland. Att ha en gäst i två veckor frestar på, eftersom gäster, särskilt utländska, inte är särskilt självständiga. Det gav mig inte särskilt mycket privatliv heller, till exempel var det svårt att skriva här, eftersom han såg vad jag gjorde, även om han inte kan svenska.
Ensamheten varar dock inte särskilt länge. Strax kommer min gamla guildledare förbi på besök med sin familj. Hon är en sådan person som jag kan känna mig nära och förtrogen med. Jag önskar att hon bodde närmare så vi kunde ses oftare. Nästan alla personer som jag känner mig nära bor någon annanstans, vilket känns tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar