En sak jag oroar mig för är att ha sex med en ny person. Jag ser fram emot det, drömmer om hur det ska bli. Men samtidigt finns alla gamla problem kvar i bakgrunden och jag kan inte veta om jag kommer slippa dem. Jag vet inte om de berodde på hur förhållandet var eller om det var jag. Eller något annat. Kommer jag få problem med lusten igen? Kommer det göra ont igen?
Jag undrar också om jag är för jobbig med mina krav på hur det ska vara. Att det aldrig kan vara så enkelt som det verkar vara för män, i alla fall som jag föreställer mig att det är. På ett sätt gör det mig självisk, för när jag väl vill så får han lägga ner ganska mycket jobb på att få det att funka. Fast å andra sidan gör det mig osjälvisk också, att när det är för svårt inte orka försöka för min egen skull.
Frågan om preventivmedel komplicerar också. Hur börjar man ett nytt förhållande när man för flera år sedan lovat sig själv att aldrig mer ta p-piller eller liknande och tycker att sex med kondom mest är en plåga man bara hoppas stå ut med tills han är färdig? Efter några år kan man hitta lösningar runt sånt, men hur går jag in i ett förhållande med de förutsättningarna?
Även om jag vill ha sex räcker det inte alltid att ha viljan. Hittills har jag mest känt lust och glädje inför tanken på det nya, men helt plötsligt har nervositeten letat sig in i mina tankar och jag har istället blivit orolig. Jag är rädd att mitt ganska komplicerade förhållande till sex ska avskräcka honom och göra det svårt mellan oss. Fast samtidigt tror jag att han är mogen nog att kunna ta det. Jag hoppas det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar