Inte gravid igen

Så var jag inte gravid denna månad heller…
Hur tänker jag egentligen som tar risken? Det är ju så dumt!
Allting for ett litet tag av njutning och närhet.

Egentligen borde jag inte kunna bli gravid, men det har vi ju tänkt förut. Vår metod är knappast säker, även om våra empiriska försök visar att den är säkrare än p-piller, som ju sägs ha 99% säkerhet om man tar dem på rätt sätt. Lågt räknat borde vi ha haft sex kanske  tvåhundra gånger de senaste fyra år, vilket ger en felprocent på en halv procent...

Jag har ju tänkt tanken tidigare, att det på något sätt skulle bli enkelt ifall jag blev gravid. Då skulle valet redan vara gjort. Fick jag Johans barn skulle i alla fall jag vara beredd att försöka igen och jag tror att han också skulle vilja. Men skulle jag bli lycklig? Kanske skulle allting ändå rasa några år senare?

Ibland undrar jag hur livet skulle ha varit nu om vi inte hade fått missfall? Vårt barn skulle ha varit två år nu. Skulle vi ha hittat tillbaka till varandra, kommit närmare varandra igen? Redan då, för tre år sedan borde vi ha gjort något, dragit i nödbromsen. Redan då hade vi båda två tvivel över ifall det här var rätt, men ingen vågade säga något. Båda två satte det åt sidan när jag blev med barn. Sen när vi förlorade barnet hade vi redan tvingat bort det, men det fick ligga kvar under ytan och bubbla.